Det har varit grått och tråkigt idag. Det var liknande väder under helgen, men idag har det snöat. Jag tror till och med att det haglade ett tag. Det är fortfarande mulet och ganska kyligt ute, det har det varit hela dagen. Det är som att våren försvann och det blev höst istället. Jag hoppas att det blir bättre väder imorgon. Jag vill mycket hellre ha lite sol och värme istället för det här gråa och tråkiga.

Igår kväll halkade jag in på Motivationsbloggen och hittade ett inlägg om drömmar och begränsningar. Jag kände igen mig i det hon skrev och blev inspirerad att skriva ett liknande inlägg. För det är något jag tänker ganska mycket.

Jag, som många andra, har drömmar som vi tänker på och skulle vilja förverkliga. Det behöver inte vara stora drömmar alla gånger, det kan handla om ett jobb, att plugga, eller kanske flytta till en annan stad. Men det är något som gör att vi inte vågar. Vi intalar oss att vi inte kan eller att det inte går och låter kanske bli att ens försöka.

Hon skriver "...därför att egentligen är inte våra drömmar  för stora, utan våra tankar som är för små" och att det är det som begränsar oss. Jag tror att det är precis så det är.

Jag kan ju bara se till mig själv, men det är många gånger jag begränsar mig genom att att tänka att det går inte, jag kan inte eller jag vågar inte. Men man vet ju egentligen inte förrän man provat, och ibland måste man få göra misstag. Man lär sig ju av misstagen också.  Och skulle det verkligen vara så farligt om man misslyckades ibland?

Jag skulle vilja vara en sån inte har så mycket begränsningar. Som tänker att "det ordnar sig" eller "jag provar och funkar det så funkar det, funkar det inte så gör det inte så mycket". Jag skulle kunna vara en sån person. Om jag vågade. För till och med där begränsar jag mig själv, medvetet eller omedvetet. Men om allt går som jag och syrran planerar och vill aå kommer vi ta ett stort kliv ut i det okända. Och funkar det så funkar det, om inte så har vi i alla fall provat.

Varje gång jag ser på program som En plats på landet, Drömhus vid havet, Location, location, location och vad allt vad nu de där programmen heter så längtar jag bara mer och mer efter hus. Jag vill också ha ett stort lantkök med stora ytor, många arbetsbänkar och snygga träluckor. Jag vill också ha ett stort hus med många rum och en stor tomt där både hund och barn kan leka. En tomt där vi kan odla egna grönsaker, plantera en massa växter och ha en liten fontän av nåt slag. Och så vill jag ha stora, höga fönster med fönsterbrädor som är så breda att man kan sitta i dem. Ett eget bibliotek ska jag också ha. Ett stort rum med bokhyllor från golv till tak och fulla med böcker. En härlig fåtölj och en bra läslampa.

Jag blir bara mer och mer less på vår lägenhet. Vi har ett jättebra läge och öppen planlösning så solen kommer in i hela lägenheten. men vi har en trapp i lägenehetn och den blir bara jobbigare och jobbigare. Vi måste bära allt upp och ner för den, dottern, grejer, och hunden. Han är så gammal så han orkar inte med trappen längre. Uppför går väl iochförsig ganska bra, men han går inte nerför den.

Lägenheten är inte så stor heller eftersom trappen tar upp så mycket. Den känns mindre och mindre allteftersom M blir större och jag skulle gärna flytta till drömhuset imorgon. Helst skulle vi vilja bygga nytt och få rita huset själva, men det kan kanske blir lite svårt. Det kommer ändå inte bli något hus inom den närmsta framtiden, så vi har väl iochförsig gott om tid på att drömma, fundera och planera.

Vi gick ju till syrran igår för att äta middag. Jag och K fixade med maten medan hon roade M lite. M ville gärna stå på fönsterbrädorna och titta ut genom fönstret. det var extra roligt att stå i vardagsrumsfönstret för då kunde hon spana i grannarna som grillade. Hon lekte lite kurragömma bakom gardinen också. Självklart fick hon inte stå i fönstret själv, vi höll i henne hela tiden.

Midadgen bestod av fläskfilé och pommes frites. Kändes lite tråkigt egentligen för det blir nästan alltid det såna här gånger, men det är ju väldigt gott. Efter maten blev det en promenad med hundarna, och jag tyckte jättesynd om både syrran och hennes hund. Han har ju blivit skotträdd och tycker inte alls om att vara ute när det smäller. Han ville springa ifrån ljudet av smällarna så det blev en kort promenad med en väldigt stressad hund. Stackarn. Men det gick bra så länge vi höll oss inomhus i alla fall, då brydde han sig knappt.

När vi kom tillbaka hade M somnat och vi tog fram chips och spelade Trivial Pursuit på playstation. Syrran fick tre tårtbitar ganska snabbt, sen knappade jag in och tog  ledningen ganska länge. Jag hade bara kvar att svara på frågan i mitten för att vinna, när K som legat efter hela spelat lyckades vinna. Det är så typiskt. Han vinner (med några väldigt få undantag) alltid när vi spelar nåt. Men det var kul i alla fall.