Sanna lögner är den ädlsta boken av Nora Roberts som jag har, men  det är den bok jag läst sist i ordningen då det är den senaste jag köpt av henne. Jag tror att jag hittade den på Kupan eller Myrorna, men det kan ha varit på en loppis också.

Det är en spännande bok som jag snabbt fastnade i, och så är det oftast med henens böcker. Man dras in i handlingen och vill veta hur det. Man vill få veta hemligheten som är en del av handlingen i denb här boken och man vill veta hur det kommer gå när den avslöjas.

Eve bemedict är en av Hollywoods största stjärnor och har lyckats hålla siig på toppen i nästan 50 år. Hennes passionerade kärlekshistorier och stormiga äktenskap har genom året skvallerpalterna med mcyket hett stoff, men själv har hon inte sagt så mycket om dem. När hon beslutar sig för att ge ut sina memoarer vänder hon sig till den skickliga journalisten Julia Summerrs.

Julia är ensamstående och tillsammans med sin son flyttar hon in i Eves gästhus för att påbörja arbetet med boken. De båd kvinnorna blir nära vänner. Julia lär också känna Eves styvson Paul Winthrop. Han gör allt för att försöka tränga igenom Julias kyliga fasad och lär även känna hennes son.

Julia intervjuar många människor som Ece mnött genom åren, vänner, motspelare, tidigare äkta män, älskare, släktingar, producenter och modeskapare. Alla är inte positivt inställda till boken och många av dem döljer något som de inte vill ska komma fram. Men Eve bär också på en stor hemlighet, och hemligheten involverar Julia....

Jag saknar kranvatten mer och mer. Speciellt nu när jag jobbar. Måste ju se till så att det finns vatten till min 1,5 liters flaska som jag har med mig när jag jobbar. Och så måste jag se till så att det finns vatten att fylla på med när jag kommer hem på lunchen. Samma sak när jag kommer hem från jobbet.

Det tar ju en stund för uppkokat vatten att svalna så mycket att det går dricka, och helst vill man ju ha kallt vatten. Och jag blir nästan ännu mer törstig när det inte finns nåt att dricka. Kokandet sker ju av bara farten nu, men det blir lite jobbigt när man måste ta mig sig vatten till jobbet.

Det kommer dröja ända in i september innan vi kan dricka vanligt kranvatten igen. Det kommer bli så gott! Tänk att man kan längta så mycket efter nåt som vanligt kranvatten.

Vi såg en luftballong för en stund sen. Det är säkert en mäktig och jättehäftig upplevelse, men jag skulle aldrig våga. Jag är alldeles för höjdrädd för att vara så högt upp i luften. Jag känner nästan suget i magen bara jag tänker tanken på att vara i en luftballong. Så läskigt.

Har du åkt luftballong nån gång?

Claire Laurent driver tillsammans med sin vännina Yasmine Franska spetar, en framgångsrik postorderfirma som säljer läckra damunderkläder. De är mycket framgångsrika tills en skenhelig tv-predikant startar en hatkampanj mot företaget och allt som Claire kämpat för rasar samman. Hon lider av att se sitt livsverk ruineras. 

När tv-predikanten hittas död känner sig Claire nästan lättad. Men predikanten har blivit mördad och det är Claire som är huvudmisstänkt för mordet. Hon är den som har förlorat mest på hans framfart. Claire tar på sig skulden trots att hon är oskyldig.  Hon tror att det är hennes mor som mördat mannen och vill göra allt för att skydda henne.

Den attraktive åklagaren Robert Cassidy ansvarar för fallet och blir mot sin vilja förälskad i Claire, trots att han under hela rättegången tror att det är hon som är mördaren.

Ända sen jag först lärde mig att läsa har jag älskat att läsa. Jag läste för mina föräldrar istället för att de läste för mig. Det skulle vara intressant att veta hur många böcker jag har läst genom åren.

Jag vet inte riktigt när jag började skriva, men det har också varit ett väldigt stort intresse genom åren. Att läsa och skriva är liksom en del a mig. Jag var 15 år när jag för första gången provade att skicka in en berättelse till ett bokförlag och har blivit fler gånger också. Jag har inte fått något publicerat än, men jag har alltid fått bra och konstruktiv kritik.

Mitt skrivande har utvecklats mycket genom åren och jag har hittat mitt sätt att skriva. Ibland har jag inte haft någon inspiration alls och inte skrivit någonting på flera månader, men sen är det något som gör att jag börjar tänka lite mer på det jag skriver igen och då kommer inspirationen tillbaka. Ibland kan det också vara så att jag vill skriva, men jag kan inte forma ord av allt jag har i huvudet.

Men det gäller ändå att försöka hålla igång skrivandet på något sätt. För ju mer man skriver desto mer kommer man på till sin berättelse. För mig är det nästan så att handlingen kommer helt av sig själv när jag skriver mycket. Ju mer man skriver desto mer utvecklas även själva skrivandet.

Nu har jag påbörjat korrekturläsningen av min bok och den är snart helt renskrivet. Då ska jag göra ett nytt försök med att skicka in till ett förlag. Det kan hända att de inte vill ha det jag skrivit nu heller. Konkurrensen är ju ganska stor. Men även om jag inte får något publicerat så kommer jag inte sluta skriva. Skrivandet är en del av mig och något jag alltid kommer hålla på med, på ett eller annat sätt.

Svart ros är den andra delen av Trädgårdstrilogin. Här fortsätter arbetet på Harpers handelsrädgård och sökandet efter den mystiska kvinna som hemsöker gården.

Demotgångar Roz haft i sitt liv har lärt henne att vara stark. Hon är en stark och bestänt kvinna som efter ett sorgligt andra äktenskap anser sig vara färdig med kärleken. Hon lägger istället tiden på barnen och sin handelsträdgård.

Den stilige författaren Mitch Carnegie får uppdraget att skriva om släkten Harper och leta efter den mystiska kvinnan. Hon hoppas att någon dold familjehemlgihet ska avslöja vem kvinnan är och vad hon gör där. kanske kan de få svar på om hon är en vän eller en fiende.

Mitt i allt detta börjar Roz få känslor som hon länge förnekat. Kanske håller hon rent av på att bli förälskad.

Den första delen trilogin heter Blå dahlia.

Jag är tjock i halsen och det känns som att jag kommer ha väldigt ont i halsen imorgon. Jag tror även att jag håller på att feber. Jag vill inte vara sjuk, jag har inte tid med det.

Det är så jobbigt när man får så där ont i halsen att man nästan inte kan svälja och jag tror att det är så det kommer bli. Känns ju kul med feber mitt i sommarvärmen också, Men både K och M har ju varit förkylda nyss så det är väl logiskt att det är min tur nu.

Ibland undrar jag om de inte lär ut rättstavning i skolan längre. Ska det vara så svårt att skriva tjej? Jag  vet inte hur många jag sett som skriver chey. Skriver man fel för att man inte vet hur det stavas eller tycker man att det är tufft att skriva så?

En del lägger ju till eller ändrar bokstäver i namn till exempel, för att ha ett annorlunda och unikt namn. Z och H brukar vara populära bokstäver i de fallen. Är det samma sak med chey? För det är ju inte direkt ett ord som är svårstavat. Inget att störa sig på egentligen, men jag kan inte  låta bli att haka upp mig på det när jag ser så pass många som skriver så.