Viskningar av Dean Koontz är ännu en av de böcker jag fyndade på den där loppisen då jag hittade 5 Koontz-böcker för bara 5 kronor styck.Det är en spännande och lite obehaglig bok, typiskt för Koontz.

Hilary Thomas är 29 år gammal. Hennes liv borde vara perfekt för hon har just fått sitt filmmanus antaget och hon har även köpt och inrett ett eget hus. Men den perfekta tillvaron störs av de viskningar hon hör om natten.

Från ögonblicket då hennes förflutna tar tag om henne blir hennes liv en mardröm. Och mardrömmen är full av viskande och prasslande ljud, ljud som hon inte kan identifiera. Kanske är det för att hon innerst innte vet att när hon förstår var ljudet kmmer ifrån kommer hon inte längre få leva.

Hilarys enda hopp att ta sig ur mardrömmen är att kämpa emot viskningarna och ta vara på livet, sitt arbete och Tony, att en gång för alla besegra mörkret som hotar att sluka henne. Ett mörker som bara kan skingras om hon möter den eller det som viskar om hennes död.

Gör ett besök i Bloggriket

En nymfparakit har flyttat hem till oss. Den håller fortfarande på att vänja sig vid sitt nya hem, men den verkar trivas ganska bra. Den är lite tam redan och det är bra. M tycker att det är jättespännande att titta på den och försöker härma ljuden den gör.

Det är kanske inte så bra att somna med en docka som ligger och tittar på en för jag drömde att den dockan blev levande och planerade att döda oss.

I drömmen skulle vi fira M: födelsedag och planerade inför den. Fast det var sommar istället för vinter, typ kring midsommar eller nåt. Och den här dockan fick liv, men det var egentligen ingen som märkte nåt. Den tänkte döda oss allihop av nån anledning, jag minns inte vilken, men den var egentligen inte elak. Det var nåt den hade fått för sig.

På nåt sätt stoppade vi den, och det blev en vanlig docka igen. men vi behöll den inte utan antingen sålde vi den eller så gav vi bort den. Och när dockan var borta och det hade gått några dagar så var allt som vanligt igen.

Klicka gärna här innan du går

Jag tjatar lite om hus då och då, men jag längtar verkligen efter mer utrymme. Lägenheten känns mindre och mindre och det skulle vara så mysigt med en stor tomt/trädgård och ett grönsaksland. Ett stort hus att inreda precis som vi själva vill och få till den där mysiga känslan som är vi.

Jag har också pratat en del om den engelska landsbygden, här till exempel. Tidigare idag tittade jag på et tprogram som heter Escape to the country och då kände jag igen att det skulle vara så mysigt att bo så. För husen och tomterna är så mysiga. Jag vill ha ett sånt där stort lantkök, en stor lummig tomt och allt sånt där. Kanske en liten damm.

Letar man tillräckligt noga och har tillräckligt mycket pengar kanske man kan hitta nåt sånt där här. Nån gång om hundra år när vi är miljonärer ska vi bygga vårt eget hus och då ska de definitivt vara inspirerat av den engelska landsbygden.

Bloggriket

Igår såg jag och syrran en film som heter I am number four. Den var riktigt bra och jag ser den gärna igen. Slutet lämnade öppet för en uppföljare och det hoppas jag att det blir. Filmen bygger visst på en bok och jag tror att jag ska läsa den.

Klicka gärna här innan du går

Jake Sully är en före det marinkårsoldat som tar sin brors plats i projekt på planeten Pandora. En ny energikälla håller på att utvinnas men den lokala befolkningen, Na'vi,är emot arbetet.

Jake får uppdraget att komma befolkningen nära för att lösa konflikten och gör det i en avatar-kropp som ser ut som Na'vi-folket. Han lär känna befolkningen och förälskar sig i Neytiri. Men samtidigt som han kommer dem allt närmare kommer han också allt längre ifrån sitt uppdrag och sina kollegor. Jakes uppdragsgivare tvivlar på hans lojalitet och en våldsam kamp uppstår mellan de militära och Pandoras befolkning.

Filmen har likeheter med både Pocahontas och Fern Gully, men det var inget jag tänkte på första gången jag såg filmen. Det var senare när jag läste om likheterna med Pocahontas som jag tänkte på dem. Jag tror inte att det är så många som har nämnt likheterna med Fern Gully, men kanske är det inte så många som är medvetna om det.

Gör ett besök i Bloggriket

Den här boken är det länge sen jag läste. Jag har haft den stående i min bokhylla, men av nån anledning sålde jag den på loppis. Idag hittade jag den på Kupan och kom på att den var ganska bra ändå så jag köpte den. Nu står den i min bokylla igen, och det gör även Stormblomma av samma författare, som jag också haft förut.

Matildas sista vals handlar om Jenny, en konstnär som bor i Sidney tillsammans med sin familj. Hennes man och son omkommer i en bilolycka, och till hennes förvåning ärver hon något väldigt oväntat; en fårstation som heter Churinga. Hon reser dit i hopp om att miljöombytet och lite på fårstationen ska läka såren.

Brett är förman på Churinga. Han har satsat allt sitt kunnande och sin kraft på gården och har länge drömt om att själv vara ägare av den. Han blir inte glad av gården får en ny ägare, och det är dessutom en kvinna.

Jenny upptäcker att ingen vill berätta om Churinga eller gårdens historia för henne. Ingen vill tala om den kvinna som så tappert och envist kämpade för att överleva i vildmarken. Men en dag hittar Jenny dagböcker som har tillhört någon som heter Matilda. Genom dagböckerna får Jenny veta allt hon vill veta, och sånt hon inte ville veta.

Gör gärna ett besök i Bloggriket

För några dagar sen skrev jag det här inlägget. Jag har fortfarande inte riktigt kommit på vad det ska handla om, men jag börjar ha lite idéer i alla fall. Det kommer ha något med mytologi eller fallna änglar att göra. Jag har fortfarande bara inledningen men det börjar formas nåt av det här också. Och det ska osm sagt bli väldigt kul att se vad det blir för något av det här.

Jag har ju mycket att skriva nu så det gäller att ta tag i det och hoppas att inspirationen håller i sig. Ska snart skicka in mitt manus och sen kan jag fokusera på de andra som jag skriver på.