Det här är en romantisk komedi och en ganska charmig historia. En trevlig film som inte är så där förutsägbar som romantiska komedier brukar vara, och jag gillar slutet.

Filmen handlar om en pappa som ska berätta för dottern hur han träffade hennes mamma. Men han berättar inte bara hur han träffade henne, för att göra det lite mer intressant berättar han om tre kvinnor som spelat stor roll i hans liv utan att tala om för dottern vem av dem som är mamman. Det får hon själv försöka lista ut.

Vissa låtar har en tendes att fastna, oavsett om de är bra eller inte. Vissa låtar sitter kvar i huvudet flera timmar utan att man blir av med dem, oavsett om de är bra eller inte. Man försöker sluta sjunga eller tänka på dem, men de går på ofrivillig repeat och man anstränger sig för att tänka på nåt annat.

Igår hörde jag Bruno Mars låt Just the way you are på radion och sen fastnade den. Jag sjöng på den tyst för mig själv medan jag satt vid datorn, sen på vägen till förskolan och tillbaka därifrån. Och så fortsatte det under promenaden med hunden. Jag hade den i huvudet nästan hela dagen. Jag tycker det är en bra låt, men efter att ha haft den i huvudet i flera timmar utan att bli av med den blir man lite less. Jag råkade tänka på den på morgonen och då började det om igen. Jag hoppas det dyker upp en annan låt snart.

Takers är en ganska bra och hyffsat spännande film. Men jag kan inte se Hayden Christensen i något utan att tänka på tv-serien Higher Ground som han var med i början av sin karriär. Och jag vet inte om det är så bra egentligen, för jag tycker inte att han är en sån där jättebra skådis.

Efter ett lyckat bankrån träffar en grupp skickliga rånare  sin gamla ledare och han har ett jobb åt dem. De ska råna en värdetransport värd 25 miljoner dollar. En sista kupp innan de delar på sig och går skilda vägar. En inbiten polis är dem på spåren och gör allt han kan för att stoppa dem.

Det var länge sen jag lyssnade på Lifehouse, men idag har jag på den här låten och den påminde mig om varför jag tycker att de är så bra. Den kommer gå på repeat ett tag framöver.

Årets omgång av Eurovision Song Contest är över. Det var en del ganska dåliga låtar och en del bra låtar. Irland och Georgien var de låtar jag tyckte sämst om. Men det fanns ett par stycken som jag tyckte var riktigt bra; Danmark, Storbritannien, Rumänien och Azerbadjan. Och så hejade jag ju på Sverige så klart.

Det gick bättre för oss än jag hade trott. Kul att vi slutade på tredje plats. Så bra har det inte gått för oss sen 1999 när vi vann. Jag hade ju helst sett att Sverige vann, men jag gillar Azerbadjans låt och tycker det var ganska bra att de vann. Men jag är lite förvånad över att det inte gick bättre för Storbritannien.

Och Ryssland som tyckte att Eric var en blek kopia av honom. Han hade ju också haft en glasbur en gång. Det är han knappast ensam om. Och så hade han en svensk låtskrivare, en svensk sångcoach, en svensk koreograf och svenska dansare. Sen vissste han ju precis hur snygg och bra han var, kunde inte låta bli att störa mig lite på det.

För en gång skull var det i alla fall rätt låt som vann. Det var svenskar som låg bakom det bidraget också.  Visst hade Sverige gärna fått vinna, vi låg ju etta ett tag men slutade som sagt på tredje plats. Är nöjd med det också. Det gick ju bra för oss ändå.