Har inte gjort så mycket idag men ändå har dagen gått ganska fort. Nu sitter jag och läser bloggar och kollar runt lite på internet samtidigt som jag slötittar på A cinderella story. Det fanns inte så mycket annat att se, men jag gillar den.

Jag känner mig så rastlös. Jag vill skriva men huvudet känns helt tomt. Jag vill pyssla med något men har ingen inspiration. Det hade varit trevligt att sätta mig med en stickning eller en virkning, men jag har inget påbörjat. har inget att läsa eftersom jag läst allt femtioelva gånger redan.  Och så vill jag inte göra någonting alls. Det blir väl att sätta sig i soffan och slötitta på tv en stund. Vill se någon bra film, en sån där film då man tänker "så bra den är!". Men det verkar inte vara nåt sånt på tv just nu.

På  slaget tolv är en spännande bok som innehåller romantik, humor, spänning och kampen mot klockan.den här boken tycker jag att ni ska läsa, och så klart de andra böckerna jag skrivit om.

Phoebe MacNamara är den främste gisslanförhandlaren i Savannah. Hon har personlig erfarenhet av gisslandraman; när hon var 12 år blev hon tillsammans med sin lillebror och mamma gisslan och terroriserades i flera timmar. Efter det bestämde hon sig för att bli gisslanförhandlare och hjälpa andra.

Hon vet precis när hon ska ge efter och när hon ska ingripa. Hon får bra träning hemma med sin sjuåriga dotter och sin mamma som inte vågat lämna huset på 20 år. Men en så kompetent kvinna som Phoebe är inte alltid populär bland sina manliga kollegor och hon får vara på sin vakt. Det gör att hon håller män som vill uppvakta henne på avstånd. Men en man, Duncan Swift, som vill lära känna henne bättre ger inte upp och försöker komma henne närmare. Hon släpper mer eller mindre motvilligt in honom i sitt liv.

En dag råkar Phoebe ut för ett brutalt överfall på polishuset och kort därefter får hon hotfulla meddelanden på tröskeln till sin egen ytterdörr. ibland hör hon en vissling utanför fönstret och det är alltid samama melodi. betyder melodin något speciellt? Och vem är det som vill henne illa? Kan det vara en kollea? Med Duncans hjälp försöker hont a reda på vem den anonyma plågoanden är och de har inte så mycket tid på sig.

Ikväll har vi tittat på den andra säsongen av Solsidan. Jag tycker den här serien är så bra, och det bästa är att vi gillar den båda två. Vi har väldigt olika smak när det gäller tv-program och filmer. Vi har sett de tre första avsnitten ikväll och det får väl bli ett litet Solsidan-marataon igen då vi ser de andra avsnitten. Läste att det ska bli tre säsonger till. Det tycker vi båda är jättebra. Det är bara att hoppas att de är lika bra som de första två.

Poppade lite popcorn i en panna att äta till, och jag lyckades ovanligt bra. Jag tycker det är godast med micropopcorn. Det blir inte lika bra när man poppar i panna. Men de senaste två gångerna har jag lyckats väldigt bra med att poppa i panna så jag kanske fortsätter med det.

Jag inte låta bli att tänka på när vi var små och skulle poppa popcorn med farmor. Vi ville se när det poppade så vi lyfte på locket. Det blev popcorn i hela köket. Kryddade med lite grillkrydda. Förut trodde jag inte att det passade på popcorn, men det gör det och nu kan jag nästan inte äta popcorn utan grillkrydda. har ni provat det?

Igår såg jag Save the last dance på tv. Jag gillar ju dansfilmer och det här är en favorit. Det är länge sen jag såg den, men den var lika bra som jag minns. Det är en bra film som berör.

Sara har stora drömmar, hon vill bli en balettdansös i världsklass. Men när hennes mamma plötsligt dör slutar hon dansa och tvingas flytta till sin pappa i Chicago. Som en vit flicka i ett övervägande svart område kännes sig Sara utanför. Men hon blir kompis med Chenille och hennes bror Derek.

Sara försöker förtränga det som hänt och vill inte prata om sin mamma eller om dansen. Men tillsammans med Derek återupptäcker hon hur roligt det är att dansa. Han lär henne dansa hip hop och dansen för dem närmare varandra. De blir tillsammans, men deras förhållande prövas av motståndet från familj coh vänner.

Kollade mig tvärt i spegeln innan jag skulle göra syrran sällskap på stan för att ordna några ärenden tidigare idag. Och upptäckte att mina jeansleggings har ju blivit lite för stora. Det betyder alltså att jag gått ner i vikt. Eller inte nödvändigtvis gått ner i vikt, men jag har bevisligen blivit smalare och det känns jättebra.

Jag har verkligen inte anträngt mig att gå ner i vikt. Jag har massor med kilon kvar sen graviditeten men jag har inte haft särskilt bråttom att bli av med dem för jag tyckte att jag var lite för smal innan. Men nu börjar jag komma i form igen. Behöver egentligen bara träna magen och sen är jag nöjd.

Och vet ni vad? Jag har fixat skrivaren. Den har inte fungerat på flera månader. Jag vet fortfarande inte vad som var fel, men nu fungerar den igen!

Glöm inte att klicka här.

Jag är less på att vara hes nu. Jag har varit det i några veckor. Jag vil ha tillbaka min vanliga röst igen. Jag är inte lika hes som jag var förut då jag nästan inte kunde prata, men hes är jag ändå.

Och så har jag hostat i några veckor nu också. en sån där jobbig hosta som jag hade förra hösten. Det känns som jag är lite täppt i halsen och inte rikrigt får luft och hostar för att få mer luft. Det är lite bättre nu och jag har fått hostmedicin. Men det är jobbigt att hosta med hela kroppen så jag hoppas att jag slipper det snart.

Bloggriket

Att höra M skratta är verkligen det bästa som finns. Att se hur hela hon lyser upp och glittret i hennes ögon. Glädjen hon delar med sig av när hon skrattar får mig att må så bra.

Hon vet hur hon ska få oss att skrattta. Det är så roligt att se henne då. Hon ger oss så mycket glädje och det går inte att beskriva hur mycket vi älskar henne.