Den tredje Step up filmen bjuder på ännu mer dans än de två tidigare och handlingen är egentligen ganska tunn. Men jag tycker ändå jättemycket om den här filmen även om jag fortfarande gillar Step up 2: The streets bäst. De som är med i de här filmerna är så grymt duktiga på att dansa och de får det att se så jäkla lätt ut när de far fram över golv och gator och dansar som om de aldrig gjort annat. 

Moose, som var med i den andra filmen, är tillbaka i den tredje för att studera vid New York University. Han har lovat sina föräldrar att hålla sig borta från dansen och satsa på studierna men det dröjer inte länge innan han kastas in i dansens värld igen.

Luke tar med honom till ett hus där ett gäng unga människor bor i ett kollektiv. Tillsammans utgör de också ett danscrew som Moose blir medlem i. Han kämpar för att hinna med studierna och sin bästa vän Camille samtidigt som han försöker få tid till dansen. Gruppen ska tävla i en stor danstävling och måste vinna över ett rivaliserande crew för att få behålla sin lokal. Mycket står på spel för Luke som är den som håller ihop gruppen och ansvarar för lokalen.

Har kollat husannonser idag, som jag gör ibland. Det kommer dröja väldigt länge innan det blir nåt hus för oss, men det är ganska kul att kolla ändå. Ibland, som idag, hittar jag några hus som jag skulle vilja titta på. Men det är ju ingen mening med att titta på hus om man ändå inte ska köpa.Fast annonser kan det ju som sagt vara kul att titta på ibland ändå. Man kollar lite, drömmer lite, och önskar att man kunde köpa hus imorgon för "så där vill jag också ha".

När vi var hos min mormor och morfar sist tänkte jag, som jag ofta gör, på hur de skulle se ut om jag bodde där. HUr jag skulle ändra på övervåningen och hur tomten skulle se ut. Det är så mycket vi vill göra på vår kommande tomt och det skulle vara så roligt att få planera på riktigt. Helst vill vi ju som sagt bygga nytt, men en tomt kan man ju planera även om man köper ett "färdigt" hus.

Har sett Änglahund idag, Har inte sett den senjag var liten. Jag tyckte den var bra då och den är fortfarande bra.

Filmen handlar om schäfern Charlie som blir mördad av sin chef och hamnar i himlen. Där tar en ängel emot honom och visar honom en klocka som represnterar hans liv. Charlie stjäl klockan och återvänder till jorden, men ängeln ropar efter honom att han inte kan komma tillbaka.

Åter på jorden hittar Charlie Anne Marie, en flicka som är inlåst i en källare för att hon kan prata med djur. Charlie räddar henne och de blir vänner.  Men Carface, Charlies chef, som hållit flickan fången för att kunna utnyttja hennes förmåga, vill ha henne tillbaka och försöker döda Charlie igen.

Jag minns så väl när jag läste denhär boken första gången hemma hos mina föräldrar. Jag satt i deras vardagsrum med de stora fönstrena och väntade nästan att de elaka aporna skulle komma och knacka på våra fönster på samma sätt som de gjorde i boken. Jag minns också att jag var så inne handlingen att jag lättade från fåtöljen när telefonen ringde.

Christopher Snow är en ung man i 25-årsåldern. Han föddes med en genetisk förändring som gör att hans ögon hud är extremt överkänsliga för solljus. Han är vaken på nätterna men även då måste han smörja in sig med solskyddskräm. Trots sitt handikapp försöker han ändå leva ett så normalt liv som möjligt.

När fadern dörhänder en rad mystiska händelser. Chris upptäcker att hans far förts bort från det krematorie där han skulle kremeras och att en mördad liftare tagit hans plats. Vem tog faderns kropp, vart har de tagit den och vad ska de ha den till? Spåren leder till en nerlagd militärbas där Chris mamma jobbade med genetisk forskning i hopp om att hitta ett botemedel till Chris sjukdom.

Idag har det varit fredag igen. Ja, det är ju det fortfarande, dagen är inte riktigt slut än. Efter en seg start på dagen satte vi oss på bussen och åkte för att hälsa på K:s pappa och halvsyskon. Det är inte det lättaste att åka buss med ett litet barn som har svårt att sitta still, men det gick ganska bra ändå.

Vi kom fram lagom till middagen som blev pizza. Sen har M spenderat större delen av kvällen med att leka med Duplo. Det tyckte hon var jättekul, och vi som har pratat om att skaffa det borde verkligen göra det nu. 

Vi har även varit ut och promenerat lite på tomten och tittat lite på fontänen de har. M provade att plaska lite i vattnet också och det gillade hon. Det gällde att hålla i henne för annars hade hon nog klivit rakt ner i vattnet.

Det har varit en händelserik eftermiddag och kväll för lilla M. Nu sover hon gott och laddar batterierna för att gå till lekparken imorgon. Vi har inte varit i den lekpark som finns här så det ska bli kul.

K:s kompis som fick barn förra veckan var här och hälsade på. Lilltjejen var så söt! Hon var så liten.  Det är nästan svårt att tänka sig att M har varit så där liten, till och med ännu mindre.

M var jätteintresserad av bebisen. Hon ville titta på henne och ta på henne hela tiden. Hon har ju inte sett någon så liten förut så det var väldigt spännande.

Lillbebisen fick mig nästan att längta efter till barn. Men M är så liten än och det är inget som vi planerar den närmaste tiden. Vi får se till att umgås mycket med dem istället, så att man kan mysa med bebis ändå.

Jag hade en jättebra dröm i natt. Jag drömde att det gick jättebra för min debutroman och att det även gick bra för böckerna som kom efter den. Jag fick bra recensioner och både försäljning och bibliotekens utlån gick jättebra. I drömmen hade jag också en fin och välbesökt hemsida, så får jag nån gång för mig att ha en hemsida vet jag hur den ska se ut.

Igår fick jag veta att en kompis hade fått sin dotter. Hon hade lite bråttom och kom flera veckor för tidigt, men var frisk och mådde bra. Jag är jätteglad för deras skull och det ska bli jättekul att få se henne sen. Men hon kommer stanna på barnavdelningen i några veckor i alla fall och sen får vi se när vi kan träffas.

Det är lite kul för alla våra kompisar som har fått barn har fått en flicka, förutom en som har två pojkar.