Det är alltid lika spännande att ställa sig på besöksparkeringen här. Parkeringsplatserna står i två rader mellan garagen och besöksplatserna är i mitten, 5 stycken på varje sida.

Folk har otroligt svårt att parkera i rutan och det är många gånger nån kommer hit för att hälsa på en stund och inte har en plats att ställa sig på på fast det finns lediga platser.  För folk parkerar utanför rutan eller står snett så att det bara ryms 3 eller 4 bilar istället för 5.

Ska det verkligen vara så svårt att parkera i rutan och ställa sig ordentligt så att andra bilar också får plats? Ja, jag vet, Vilket i-landsproblem. Men det är väldigt irriterande när det händer hela tiden.

Nu har jag köpt en fin liten anteckningsbok. Den är precis lagom liten för att rymmas i väskan eller kanske i fickan. En liten anteckningsbok som jag kan ta med överallt och skriva ner mina idéer. Och de är många. Jag tror faktiskt att jag ska börja på en gång. :)

Om knappt 4 veckor ska jag tatuera mig. Jag börjar bli lite nervös. För det kommer ju göra ont. Hörde att insidan av underarmen är ett av de värsta ställena att tatuera sig på.

Vi pratade lite om tatueringar med de andra sommarjobbarna i början sommaren, och de tyckte ungefär att jag har ju fött barn, jag har väl inget att vara nervös för. Jag vet inte om det går att jämföra så, men jag har i alla fall varit med om den värsta smärtan i mitt liv hittills, så att tatuera sig borde väl inte vara så farligt egentligen.

Nu lämnar jag datorn för ikväll och ser en film istället. Det får bli Transformers. Jag har sett den några gånger redan men jag tycker den är väldigt bra så jag ser den igen. Jag är ju så med både böcker och filmer, tycker jag det är bra kan jag läsa/se det flera gånger.

Jag tänker ju nästan uteslutande på engelska när jag kommer på handlingen till de böcker jag skriver. Av nån anledning. Jag vet inte varför det blir så, men jag vet i alla fall att andra gör det också. Kanske är det för att jag tänker i bilder och hoppas att det en gång ska bli film. Eller så är det så att det låter bättre på engelska.

Men jag skriver ju på svenska. Och det är inte alltid det är så lätt att få det att låta bra på svenska också. Jag får alltid tänka på hur det ska låta på svemska, och kanske ändra orden när jag skriver ner dem för att det ska bli bra. Vissa saker låter mycket bättre på engelska och vissa saker går inte att få bra på svenska. Men jag försöker i alla fall. Tänkt så mycket lättare det skulle vara om jag kunde tänka på svenska. Ibland gör jag det, men det blir mest på engelska. Lite omständigt, men så är det.

Så fort vi kom in i augusti blev det höst. Det är mellan 5-10 grader på morgnarna så det är inte direkt nån värme. Det har regnat också, så blir så där kyligt och ruggigt som det blir av regn.

Har bytt ut kepsen mot en mössa och letat fram vantar som jag hade på mig idag. Har beställt ett nytt allväderställ till M som jag hoppas kommer på fredag. Är jätteosäker på storleken men vi ser ju hur det passar, annars skickar vi tillbaka och tar en mindre storlek. När jag går på stan på lördag ska jag nog gå på barnavdelningen och leta en  ny mössa. Till mig alltså. M behöver också en ny mössa men det är inte lika svårt att hitta.

Inledningen är viktig när man ska läsa en bok. Det är inledningen som är det första läsaren möter när den öppnar en ny bok och det som avgör om man fortsätter läsa. Inledninge ska fånga läsaren och dra med den i handlingen, helst ska man kastas in i handlinge redan i första meningen. Ibland kanske en bok inte börjar så jättespännande, men fortsätter man läsa kan det ändå visa sig att boken är riktigt bra.

Jag tänkte i alla fall bjuda på de första raderna i min bok och jag hoppas att dessa rader fångar ert intresse.

Jude Deveraux har mest skrivit historiska romaner och några av dem har jag läst ett par gånger och står i min bokhylla. Den här finns också i min lilla samling av Deverauxs böcker, men det utspelar sig i nutid. Den är spännande och man vill veta tiden veta hur det går.

Fiona Burkenhalter är lycklig i sin perfekta värld med sina vänner, en fästman som är advokat och sitt jobb som leksaksdesigner. Hon kaninte fatta varför hennes chef tvingar jsut henne att åka till Florida för att möta en viktig kund, Roy Hudson.

I samma ögonblick som Fiona stiger av planet förvandlas hennes liv till en katastrof. Ace Montgomery slår ner som en bomb i Fionas perfekta liv. Han är arrogant, cynisk och hård och hon ger igen på samma sätt. Till hennes stora fasa är Ace medbjuden på en tredagars båttur med Roy Hudson. Och det kan bara bli värre.

Första morgonen på båten vaknar Fiona med Roys döda kropp öer sig. Plötsligt är både Fiona och Ace misstänkta för mord och de flyr snabbt därifrån. De inser att det inte bara är polisen som är ute efter dem utan ockå en hänsynslös mördare. Deras enda hopp är att försöka samarbeta, men det är inte lätt när de knappt tål att se varandra.