I am Sam är en gripande film om en förståndshandikappad pappa som vill få behålla vårdnaden om sin dotter. Det är en väldigt fin film och Sean Penn är fantastisk i rollen sm den förståndshandikappade pappan Sam. 

Sam Dawson uppfostrar sin dotter Lucy på egen hand efter att hennes mor övergav dem när Lucy föddes, Ssam får lite hjälp av en grannkvinna och sina förståndshandikappade vänner.

När Lucy fyller 7 år är hon smartare än sin pappa, men vill inte visa det för honom och det gör att hon får problem i skolan. Myndigheterna beslutar att Sam inte längre ska få ha vårdanden om Lucy och en socialarbetare placerar henne i ett fosterhem. Det nära förhållandet mellan far och dotter sätt på prov och Sam vill få tillbaka sin dotter. Lucy ill inget hellre än av vara med sin pappa.

Sam anlitar en advokat, en känslokall och skongslös kvinna som sätter karriären först. Tillsammans kämpar de för att Sam ska få tillbaka vårdanden om Lucy och fölr att bevisa att allt som behövs är kärlek.

Idag gick jag en kort sväng på stan för att hitta en födelsedagspresent till syrran och sen åkte vi hem till mamma och pappa och där är vi fortfarande. M har föjt med på promenad med vovven, busat med "mojmoj" och hjälpt henne att plocka körsbär.

En vän till mina föräldrar kom förbi med sin 8,5 veckors gamla valp och den var så underbart söt. Längtade väldigt mycket efter en egen liten valp när de var här. Det var ganska kul att se valpen och M tillsammans. de var båda lite försiktiga med varandra samtidigt som de var väldigt nyfikna på varandra. Det är bra för henne att träffa så därsmå/unga hundar också, samtidigt som det är jättebra för valpen att träffa så små barn. De tyckte att mamma och pappa skulle ta med sig M och hälsa på nån da och det skulle hon säkert tycka om.

Efter att "mojmoj" läst en godnattsaga somnade hon och sover gott. Hon har alltid så roligt när hon är här och hon kommer säkert tycka att det är kul att vakna här imorgon.

Imrogon när kriget kom av John Marsden är den första delen i en serie av 7 böcker. Jag tyckte jättemycket om den här serien när jag var yngre och jag tycker fortfarande mycket om den. Det är en ungdomsserie, men jag tycker det går jättebra att läsa den som vuxen också.

Det har jag gjort två gånger, och jag funderar på att göra det igen. Det är en serie som fastnat och jag brukar tänka på den ibland. Jag tycker bäst om det första böckerna, men det har egentligen inte så mycket med handlingen att göra utan mer karaktärernas förhållanden.

Böckerna är väldigt spännande och författaren skriver på ett sätt som gör att man hela tiden vill veta mer. Det är en av karaktärerna som berättar vad som händer och ibland får man små ledtrådar om vad som kommer. Sättet det är skrivet på gör att det blir ett "verkligt berättande".  Jag rekomenderar de här böckerna för både ungdomar och vuxna.

Sju ungdomar ger sig ut i vildmarken för att campa och ha kul med sina vänner under några dagar. När de kommer tillbaka hem upptäcker de att inget är som det lämnade det. Husen är tomma, hundarna är döda, varken elektricitet eller telefon  fungerar.

Staden har blivit invarderad av en fiendehär och deras föräldrar har blivit tillfångatagna. Ungdomarna drar sig tillbaka till det som kallas Helvetet, den undangömda dalgång där de campade. Tillsammans bildar de en gerillagrupp för att göra motstånd mot fienden och försöka rädda sina föräldrar och vänner.

Det regnade ju hela dagen igår och det har även regnat inatt. det är fortfarande blött ute och det kommer säkert fortsätta regna när som helst. Inte det bästa med tanke på min förkylning. Den har bliit lite värre efter promenaderna i regnet igår. Jag har fått lite ont i halsen och hostan som kom igår har blivit lite värre. K får köpa lite hostmedicin åt mig på väg hem från jobbet.

Lillan är i alla fall mer eller mindre frisk nu. Hon är den som har klarat sig bäst från den här förkylningen. Hon snorar inte så mycket nu och är väldigt pigg. Det mörks att hon börjar vara lite uttråkad. Nästa vecka blir det dagis igen och hon kommer nog tycka att det blir väldigt roligt att vara tillbaka där.

Nu när jag pratat lite om korrekturläsningen igen har åter igen funderat lite på det här med att läsa på på datorn vs läsa på papper. Jag tycker mycket bättre om att läsa på papper. Nu menar jag inte att läsa på internet och så, utan annan text.

När jag pluggade till exempel, hade vi ganska mycket kurslitteratur som var elektroniska dokument och som laddades ner från internet. Jag krev ut så mycket jag kunde för efter 8 timmars plugg framför datorn blir man lite konstig i både huvudet och kroppen. Har man en laptop måste man iochförsig inte sitta vid ett databord utan kan sitta lite var man vill. Men det är lättare att läsa på papper. man kan sitta var man vill, hur man vill, och man ser texten på ett annat sätt än på dataskärmen.

Samma sak när jag ska läsa igenom mina uppsatser, skoluppgifter eller mina manus. Jag vill läsa dem på papper för det är mycket lättare. Man ser som sagt texten på ett annat sätt än när man sitter vid datorn, och på nåt sätt tycker jag också att det är lättare att upptäcka eventuella fel. Man kan koncentrera sig på texten på ett sätt som inte går vid datorn. det blir liksom mer avslappnat.

Vad tycker ni?

Det har regnat precis hela dagen idag. Det har inte varit så kul för K att jobba utomhus i det här vädret och det var inte så kul för mig heller att måsta gå ut med hunden. Men det finns ju regnkläder, och eftersom jag knappt tagit mig utanför dörren på hela veckan så var det ändå ganska trevligt att komma ut lite. För nån måste ju gå med hunden.

Det är nog bara M som tycker att det roligt med regn. Så länge hon inte blir blöt i alla fall. När man säger till henne att det regnar vevar hon med armarna så där som hon lärt sig till Imse vimse spindel och säger "Rejja" med ett stort leende. Nån gång när vi öppat dörren så att hon får se regnet utanför har hon skrattat. Att stampa stampa runt i vattenpölar är ju också kul.Men det är ju bara bra att hon gillar det. Än så länge i alla fall.

Det går framåt med korrekturläsningen, men det går lite trögt. För det är fatiskt ganksa tråkigt. Det roliga med att skriva en roman är ju att skriva handlingen, och när man skrivit färdigt den vill man ju gärna tro att man är klar. Men det är man inte.

När sista ordet i handlingen är skrivet är det fortfarande mycket arbete kvar innan man kan säga att man är helt klar. Det är ganska mycket som man ska gå igenom och kanske ändra på. Det är ofta som jag ändrar och formulerar om meningar när jag går igenom texten andra och tredje gången. En del går ingeom sina texter ännu fler gånger innan de är nöjda. Men man ska gå igenom sin text åtminstone två gånger innan man anser sig färdig, tycker jag. Det är bra om nån annan får läsa också, för ofta hittar de ju sånt som man själv missat.

Jag brukar, speciellt när det gäller repliker, viska dem för mig själv  när jag kommer på vad som ska hända. Man får en annan känsla för hur det egentligen låter om man uttalar orden högt och inte bara skriver dem. och det är bra att göra det även under korrekturläsningen.  Men det kan bli lite pinsamt ibland när man till exempel sitter på bussen och upptäcker att folk tittar på en och ler för att man sitter viskar för sig själv. Gör det ofta när jag är ute med hunden också, utan att jag tänker på det.

Men som sagt, det går framåt i alla fall även om det fortfarande är ganska mycket arbete kvar. Men nu börjar det bli roligt igen, för jag ser verkligen framemot när jag är färdig och kan skicka in mitt manus, och det är jättekul att läsa vad ni tycker om det jag delat med mig av till er. Kanske kommer det lite mer också, om ni vill så klart :)

Och så vill jag avsluta med ett tips till alla som skriver och vill bli författare. Kolla in Kim M Kimselius blogg. Hon delar med sig av massor med bra skrivtips och tankar om skrivandet. Ni hittar även en länk till hennes blogg i menyn under Bloggar jag gillar.

Vill du följa min väg till att bli författare, eller följa med i min vardag, lägg då gärna till mig på bloglovin eller blogkeen så ser du snabbt och lätt när jag uppdaterat.

Vi har blivit bjudna på dop. I september ska K:s kompis och hans tjej döpa sin lilla flicka. Det ska bli roligt att gå på dop. Nu ska vi bara hitta en fin present att ta med. Har ni några förslag?