Den här boken är det länge sen jag läste. Jag har haft den stående i min bokhylla, men av nån anledning sålde jag den på loppis. Idag hittade jag den på Kupan och kom på att den var ganska bra ändå så jag köpte den. Nu står den i min bokylla igen, och det gör även Stormblomma av samma författare, som jag också haft förut.

Matildas sista vals handlar om Jenny, en konstnär som bor i Sidney tillsammans med sin familj. Hennes man och son omkommer i en bilolycka, och till hennes förvåning ärver hon något väldigt oväntat; en fårstation som heter Churinga. Hon reser dit i hopp om att miljöombytet och lite på fårstationen ska läka såren.

Brett är förman på Churinga. Han har satsat allt sitt kunnande och sin kraft på gården och har länge drömt om att själv vara ägare av den. Han blir inte glad av gården får en ny ägare, och det är dessutom en kvinna.

Jenny upptäcker att ingen vill berätta om Churinga eller gårdens historia för henne. Ingen vill tala om den kvinna som så tappert och envist kämpade för att överleva i vildmarken. Men en dag hittar Jenny dagböcker som har tillhört någon som heter Matilda. Genom dagböckerna får Jenny veta allt hon vill veta, och sånt hon inte ville veta.

Gör gärna ett besök i Bloggriket

För några dagar sen skrev jag det här inlägget. Jag har fortfarande inte riktigt kommit på vad det ska handla om, men jag börjar ha lite idéer i alla fall. Det kommer ha något med mytologi eller fallna änglar att göra. Jag har fortfarande bara inledningen men det börjar formas nåt av det här också. Och det ska osm sagt bli väldigt kul att se vad det blir för något av det här.

Jag har ju mycket att skriva nu så det gäller att ta tag i det och hoppas att inspirationen håller i sig. Ska snart skicka in mitt manus och sen kan jag fokusera på de andra som jag skriver på.

Nu vet man att det är höst. Kvällarna är mörka och temperaturen sjunker. Det är det tråkiga med hösten, det blir så mörkt. Då passar det iochförsig bra att tända ljus och krypa ner under en filt. Men det är inget roligt att tita ut genom fönstret och se det där mörka utanför.

Kika in i Bloggriket

Idag var jag och gjorde min tatuering. Jag var så nervös på morgonen och när vi gick dit (syrran följde med som moraliskt stöd) men det gick över när vi kom in i studion och träffade tatueraren. Han var väldigt trevlig och jätteduktig.

Jag visade vilken font jag ville ha och han ritade upp tatueringen. Den blev något förenklad, han tog bort några detaljer. Och då blev den precis som jag ville ha den. Vi provade texten på armen men det bleev inte riktigt bra för den vred sig, som det ju lätt gör när man tatuerar på insidan av armen. Men vi flyttade den lite och nu är det en rak linje även om jag vrider armen. Den blev lite större än jag först hade tänkt, men jag är ändå väldigt nöjd.

Det gjorde jätteont! Men det var faktiskt inte så farligt som jag hade trott. Det som gjorde mest ont var sista ordet i tatueringen eftersom huden är så tunn där. Men det gick ganska bra och nu när jag vet hur det känns kan jag tänka mig att tatuera mig igen. Men det får vänta länge i så fall.

innan M gick och la sig för kvällen parkerade hon två av sina bilar på elementet. Hon tycke att de skulle stå där över natten, och det ser faktisk ganska gulligt ut.

Även om det förmodligen är bäst att skicka in sitt manus till ett etablerat förlag kan jag ändå inte riktigt släppa det här med eget förlag. Jag drömmer inte bara om att bli författare, jag fantiserar även om att publicera på eget förlag och kanske så småningom även publicera andra.

Men det är väldigt mycket jobb med att ha eget förlag. Och det blir nog även mycket svårare att nå ut till läsarna och bokhandlarna. Det är nog svårt att konkurrera med de etablerade och stora bokförlagen. Fantisera kan man ju göra i alla fall. Och det gör jag.

Jag: Är du trött?

M: Nej, inte jag.

Jag: Är mamma trött?

M: Mmm

Jag tycker det är ganska bra gjort av henne att svara så. Det är så roligt att prata med henne för hon förstår så mycket och kan göra sig förstådd så bra också. Kan hon inte säga vad hon vill så har hon stödtecken eller ljud så att man ändå förstår vad hon menar. Det är ganska kul när hon kommer och frågar "vad gör du?" eller "vad är det här?" Tänk så mycket hon kan redan, och då är hon ändå bara knappt 2 år.

Nu behöer vi inte koka vattnet längre! kranvatten har aldrig varit så gott som nu. Det är så härligt att bara öppna kranen och fylla ett glas och sen dricka vattnet. Fast det känns nästan lite konstigt att göra så för vi har ju kokat vattnet så länge. Några av de norra delarna av kommunen får vänta 2 veckor till innan de inte behöver koka vattnet längre. Så härligt att slippa det. Men jag tror att vi ska fortsätta koka vattnet nån dag till bara för säkerhets skull.